14 Februari

Valentin är ett mansnamn som har använts i Sverige sedan 1400-talets mitt.
Namnet, ursprungligen Valentinus, kommer från latinets valens som betyder
"stark" eller "frisk". Namnet var lite i ropet för 100 år sedan men aldrig något
riktigt modenamn.
Namnsdagen 14 februari har funnits kvar sedan medeltiden

Alla hjärtans dag Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari,
började inom den Katolska kyrkan  redan i slutet av 400-talet, men exakt vem,
denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet
är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem.
Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska St Valentinus ha återgett synen åt sin
fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om St Valentin.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis
genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner.
Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin,
dvs vem de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade,
och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som
sådant började förknippas med kärlek. På 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort,
ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära.
Idag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder,
där kärleksbrev och små presenter brukar ges bort.

Den äldsta bevarade valentin- hälsningen är från 1477, då den unga Margery Brew
skickade en hälsning till sin trolovade som hon kallade sin
"worshipful and well beloved valentine". I Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit
i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, Symbolen för Alla hjärtans dag - det röda hjärtat - är ett hemligt tecken för vad
sann vänskap och sann kärlek handlar om. Hjärtat påminner om kärleken,
men är också om det mest sårbara delen av människan. Rött är kärlekens färg,
men också blodets färg.
Vänskapen är en sorts sammanfattning av hur livet på jorden är tänkt att vara.
Egoism och vänskap utesluter varandra, eftersom den som vill ha en vän måste
börja med att själv vara en vän.

 

Och vem var då Valentin? Det är lite mystik kring honom eftersom det kan ha funnits
flera Valentin som traditionen kan ha kommit ifrån. Den mest kända berättelsen
handlar om en Valentin som levde för över sjuttonhundra år sedan. Han var en
kristen man som fängslades och led martyrdöden i Rom den 14 februari omkring år 269.
Hans brott var att han mot kejsare Claudius vilja vigt unga älskande par. Kejsaren ville
ha ogifta krigare i sin armé. Under tiden i fängelset träffade Valentin fångvaktarens
dotter som kom med mat och meddelanden till honom. Innan Valentin avrättades
skrev han ett avskedsbrev till henne, undertecknat med "din Valentin".
Detta skulle vara det första Valentinkortet och början på traditionen
att skicka varandra kort den 14 februari.

Valentins dag,
eller som det heter på svenska, alla hjärtans dag, är en ny tradition i Sverige som
bara firats de senaste årtiondena. Det man vet är att den engelske ambassadören som
bodde i Sverige på 1600-talet utsåg drottning Kristina till sin "Valentin" år 1654.
Vi skulle antagligen inte ha firat dagen om inte affärsmännen uppmärksammat den.
Första gången ett varuhus skyltade med alla hjärtans dag var 1956 och då brydde sig inte
många om att köpa presenter eller blommor. Men det har förändrats under de senaste
årtiondena. På alla hjärtans dag 2002 såldes det 2 miljoner rosor* bara i Sverige.
Blommorna som efter- frågas är framförallt mörkröda rosor.
Det säljs även mörkröda tulpaner och nejlikor den här dagen eftersom alla
hjärtans dag firas över stora delar av världen och rosorna inte räcker till.
Enligt Blomsterfrämjandet var det 2 miljoner rosor som såldes den 14/2 år 2002.
Av dessa var 0,5 miljoner odlade i Sverige och resten var importerat
från Afrika, Ecuador, Colombia och Holland.

Källor :Nordiska museet, Västmanlands Tidning.